Jag hittade en gammal Levin på blocket för några veckor sen. Och jag lyckades övertala Lycksele-bon om att skicka den till mig i Stockholm. Mandolinen såg riktigt fin ut, och säljaren påstod att den inte hade några sprickor. Men jag hade mina misstankar ändå, eftersom han annonserade ut den som en banjo...
Några dagar senare dök den upp på bussgods i västberga. Jag öppnade genast det välemballerade paketet, och där låg den sliten men fin. Men när jag kom hem och tog av dom få strängar som satt på, så släppte trycket över stallet och blottade en spricka strax nedanför ljudhålet och ända ner till stallet. Trist, men jag tror faktiskt inte säljaren visste om sprickan. Jag såg den inte heller innan jag tog av strängarna.
Så det var bara att värma upp hudlimmet och börja limma. Jag slipade till en tunn bit av en Carlsberg-burk för att ha något att få ner limmet i sprickan.
Här är limmet på plats, med lite kastruller med vatten som tyngd. Man tager vad man haver...
Jag passade samtidigt på att ta bort stämskruvarna och räta upp dom två översta skruvarna som var krökta.
Jag såg även över halsen. Som tur var var den rak och fin.
Toppen fick en lätt inbuktning efter att den limmats. Men det jämnade ut sig när stallet och strängarna kom på.
Sen på med lite autosol på lacken, lätt slipning av banden, och lite citron olja på greppbrädan. Jag slipade även ner stallet nån millimeter på bas-sidan.
Idag strängade jag upp henne för första gången, och vilket härligt ljud! Fantastiskt att en så gammalt instrument kan låta så fint, och intoneringen är perfekt. Och den håller stämningen jättebra också.
Så jag är nöjd trots sprickan. Jag gav 600 + 225 kr frakt för den, och det borde den väl vara värd nu också tycker jag. Jag är osäker på modellen och åldern, eftersom det aldrig har suttit något plektrumskydd på. Men serienumret är 208311. Någon som vet något om denna modell? Och ålder?
Så här blev hon till slut.
